reza tahmasebi´s gryt

Hallå hallå!

Idag bestämde jag mig för att ta en fika med en vän, ej för ovanlighetens skull. Jag och han har oftast intressanta meningsutbyten. Idag var det som alltsomoftast, kärlek och sex på tapeten. Av alla spännande tankar som byttes oss emellan var det något särskilt som slog mig just idag. Vi använder uttryck och formuleringar som i vardagen är väldigt väl använda. Såsom "kär", "älska", "tycka om", "gilla", "attraktiv", "tillsammans", ja, you name it. Men menar vi alla  nödvändigtvis samma sak när vi säger att "jag är förälskad i honom/henne" ? När jag är "kär" i någon, betyder det samma sak som när du är "kär" i någon? Vilken känsla förknippar jag med förälskelse, och är det samma känsla för alla? Men viktigast av allt: Är det viktigt att veta och särskilja ?
För er som känner er bortfintade av detta snabba och okonkreta dribblande, tar vi ett exempel. Om du sitter och pratar med en vän, och berättar att den person du träffar sagt att han/hon är jätte kär i dig, vilket förhoppningsvis är kul. Vet du då, vad den personen egentligen tycker om dig? Jo, förvisso bör ju personen ha känslor för dig, men är han/hon berövad varje gång ni skiljs åt eller har denne kanske bara ett "simpelt" fjärilskrig i magen? Eller än bättre, är det kanske inte fjärilarna, utan den konstiga spaghettin hon åt till lunch? *skratt*. Isådant fall, har då dessa orden kanske kommit att bli ett problem i förhållanden idag? Orden har ju alla olika betydelse för oss, och det största för många inom ett förhållande är de tre "finaste" orden, de tre gyllene. Kan det vara så att just dom tre orden, oberoende av betydelse, skänker oss ett sådant lugn i förhållandet att vi i det skedet inte har något finare ord att kämpa för, och därav tar vi den andra för givet? Om det skulle finnas en allmänt sett starkare fras, skulle vi då inte ge mer för att komma dit? Att många jäktar med att säga de tre orden, är då inte det för att förhoppningsvis få samma respons tillbaka och därmed få känna sig lugn och trygg med sin partner? "inte-behöva-kämpa-lika-hårt-för-att-få-honom/henne-att-tycka-ÄN-bättre-om-mig".  Det jag tycker personligen, är att orden allt för ofta används som en sorts försvarsmekanism inom ett förhållande, hellre än att förklara sina känslor. Hur många gånger har man inte hört någon prata i telefon med en arg partner, då denne anser sig gjort ett fel och i förlåtande syfte avslutar samtalet med ett dovt och extra gulligt "jag älskar dig". I det skedet handlar det inte om att: "så mycket tycker jag om dig" utan "känn dig så lugn med mig". Vidare tror jag på att försöka beskriva en känsla man har för någon, och vad det är som framkallar just den känslan, istället för att säga ett ord och universellt mena: det hon, jag och alla andra vet, om just det ordets "innebörd". Allt är juh fortfarande relativt. Eller?

Med vänliga hälsningar / Reza